**Snöstjerna**

Blev i förrgår övertalad att jag skulle köra en friåkingstävling. Efter det telefonsamtalet var jag lätt illamående och kissnödig i ett dygn.

Jag var dock av den fasta övertygelsen om att jag bara skulle starta om sikten var bra och snön mjuk.

Jag och en av de andra tjejerna beslutade oss ganska tidigt för att inte ta något åk för att reka, vi nöjde oss med att hitta ner resonerade vi. (bergssidan är säkrad innan tävlingen)

Så vi satt där nere och hörde åkarna som var uppe och rekade glida omkring med det mindre trevliga ljudet av stenhård snö mot stålkanter. Där någonstans bestämde jag mig halvt för att inte köra.

En timme senare var sikten allt annat än bra och arrangörerna insåg att det var att starta tävlingen nu eller aldrig, så alla började röra sig i lämmeltåg uppför berget, mot start.

Jag och ovannämnda tjej vände på orden ska vi eller ska vi inte några gånger, innan en riktigt peppande låt på musikanläggningen drog igång och vi for upp på fötter.... (har en känsla av att jag hade en riktig killer min i ansiktet) Satte skidorna på ryggsäcken och en lång och brant promenix upp till start.

Några gånger på vägen stannade jag till och tog tillbaka andan slog det mig att jag var påväg att åka skidor nerför en bergssida, ännu brantare än den jag nu hade problem att klättra uppför... Galet-ja! (en annan tävlande och jag pratade om just det på kvällen och kom fram till att vi skidåkare inte är riktigt som andra (inga breaking news, jag vet!) eftersom vi ganska snabbt resonerade fram att det är betydligt lättare att åka skidor än att gå!)

Ja ja, på toppen, många liter svett senare så var hela berget täckt av dimma. Tävlingen ställdes in och vi hade fullt sjå att hitta ner för berget utan att ofrivilligt droppa någon av de ganska stora klippor som finns på vägen (10 meters sikt max)

Det gick i alla fall problemfritt ner, fick sällskap med några trevliga killar från Funäsdalen. 

Gled in i mål tokladdad för att köra åket "på riktigt", så när den jävulska träningsvärken efter promenaden igår har lämnat min kropp kanske vi gör ett nytt försök på egen hand.