Show must go on
Eller sluta fjanta som min vän skulle ha sagt om han fanns kvar med oss...
Tänkte försöka printa ner något mer och annat än mitt hat till cancer och sorgen efter vännen.
Dagen har bjudit på slappande och glada nyheter ang skatten! Det blir en del att få tillbaka FÖRE avdrag för dubbel bosättning etc. Jippie!
Vi avslutar säsongen med några dagar i Riksgränsen, med betalt hotell, liftkort, frukost och dit och hemresa! Lovely!!
Strax därefter ramlade sorgsna nyheten in och sen har dagen gått i vaccum, man kämpar för att delta i världen runt omkring men börjar hela tiden att tänka på vännen. Det är väl någon slags bearbetning, jag har verkligen inte fattat att han är borta och jag är rädd att när jag väl fattar det så rasar världen ihop ett tag.
Det hade inte vännen gillat, så jag tänker på alla de underbara kommentarer han brukar fälla, och en hel del på hans familj.
Efter att ha tittat på två filmer och virkat en mössa (med änglavingar på) kände jag att jag måste få ur mig lite känslor på något sätt, så jag gick till gymmet och cyklade som en dåre i en halvtimme och avslutade med lite styrka...
Kändes skönt, och jag kan svära på att jag hade lite hjälp på vägen av någon. det är nog den han får bli nu, en ängel som ger oss som är kvar lite extra styrka när vi behöver den.
Han var så bra på det och det känns som en skön tanke, han ville aldrig ge upp och nu får han oss som är kvar att kämpa lite extra!
Fan vad han saknas!
Kommentarer
Postat av: Emma
Usch... Vad hemsk denna j-vla sjukdom är...
Hoppas att ni får trevliga dagar i Gränsen ändå!
Postat av: Stina Ahlenius
Jag vet att det inte är ngt bra ord men jaja... STYRKEKRAM...
Postat av: Jessica
Usch, jobbigt... Tänk om denna sjukdom som finns överallt och bara förstör kunde bli utrotad! Varför ska något som bara medför elände få finnas kvar??
Massor med kramar!
Trackback