Inte konstigt...

Att man går och är sjukskriven. Har gått hela sommaren, massor av undersökningar men ingen diagnos... Nu vägrar jag att vara sjukskriven längre, mår ju inget bättre av det så jag sa börja leta jobb nu. 
Hur som helst så är jag ju långt i från frisk och känner mig lite bekymrad eftersom de inte tagit några blodprover el likn. på länge och jag har inte träffat läkaren på hela sommaren med undantag för när de tryckt ner en kilometer slang i halsen på mig... Så imorse tog jag vägen förbi medicin mottagningen på min morgonpromenad för att prata lite med dem om fortsättningen... (jag glömmer alltid hälften på telefon)
Träffade en jättesur sköterska som mest tyckte att jag var till besvär... Försökte förklara vad jag vill... Att jag vill bli ordentligt genomgången innan jag börjar nytt jobb och prata med doktorn om jag skulle behöva hjälp av en dietist eller ngt eftersom jag inte tappar ngt i vikt trots att jag går powerwalk minst 30 min per dag eller springer, knappt äter godis eller sånt och äter nyttigt och små portioner i största allmänhet... Allt detta kämpande i 4 månader (+ att jag har jobbat lite på det hela vintern men då hade jag ju stillasittande jobb så det räknas knappt) har resulterat i 2 kg ner och någon cm runt midjan- det enda som är smalt på mig...
Skulle oxå vilja veta varför jag bara kan sova på rygg eller vänster sida annars vaknar jag med magkramper...

Sköterskan var jättesur och verkade mest tycka att jag var till besvär, men tillslut fick jag en telefon tid med doktorn -igen! 
efter besöket på sjukan kände jag mig såååååå nertryckt i skorna och nere, då var det himla skönt att gå, gick och sprang i intervaller i en timme innan jag kom hem och käkade frukost.
Det är så jobbigt för mig att erkänna för mig själv att kroppen strejkar, jag brukar alltid vara glad och skoja med personalen på medicin och ha mig, men jag tror fan att jag ska lägga ner mitt vanliga jag och gråta lite i stället, det kanske får mer effekt??

Nu är jag i alla fall hemma och tvättar, ska ner i tvättstugan nu, men har ingen större lust, det var en skum illaluktande halväcklig karl därnere när jag kom och höll på att tvätta sina solkiga kläder.... han var obehaglig.
Sen ska jag ringa en nisse i Hemavan som jag hoppas kan hjälpa oss med jobb, söka lite mer efter flygbiljetter till Chania och virka klart en mössa.
Är grymt sugen på att rida it i skogen, men de enda hästar jag har tillgång till är halvtokiga travare och jag har ingen lust att studsa omkring! Jag vill rida en häst med lite action i steget där man känner att man kan arbeta och inte bara kämpa för at djuret ska hålla åtminstone två hovar i marken...

Tvättstugan nu, håll tummarna för att äcklet inte är där!
Ciao

 

Kommentarer
Postat av: Emmy

Man ska vara frisk för att orka vara sjuk... Jag håller med dig, man känner sig bara förlöjligad och nertryckt. Som att man skulle vilja gå dit och träffa doktorn lixom.. Hade man vart frisk hade man kanske gjort andra, roliga saker. Jag har hållt på i tio år. Kommit till olika läkare som ingen tar en på allvar, skickar hem en med recept och så var saken klar. Jo, tjena. Självklart får man träffa en ny nästa gång... Jag tog saken i egna händer och remitterade mig själv till en specialist i Göteborg, kostade 200 mer än vanligt (plus resor då) men då jäklar sattes karusellen igång. Ska på återbesök om en månad och ska få göra en MR undersökning och träffa en bettfysilog. Han är väldigt mån om att jag ska ha en behaglig vardag eftersom jag fortfarande är ung! Jag ska kunna jobba, orka träffa vänner och vara igång! Han är bäst!!! Kanske finns det någon privatklinik du kan söka dig till! Ring och hör! Ett skepp kommer lastat med ny kraft!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback